Direktlänk till inlägg 17 juli 2018
För varje dag som går, tar jag en dag i taget. Att hela tiden titta framåt och aldrig vända tillbaka blicken mot det som varit. Att inse att vissa människor aldrig var ens "vän" kommer ta väldigt lång tid att läka.
Att allt bara var ett spel från första stund.. Hur kan man vara så himla känslo kall som människa och ens utsätta någon för det... Jag vet bara att jag kommer ha svårt att släppa in folk nära inpå mitt liv igen.
Att förstå och inse är ett stort steg för mig, ni kanske må tycka att jag är lite efter men då får ni tycka det.
Jag har alltid gett många chanser till fel människor, och för några till rätt.
Den här sommaren visat mig att det finns männsikor som vill se dig falla och misslyckas, människor som jag trodde var mina vänner, men aj aj aj så fel jag hade. Och nu hör jag mina nära säga " Vad var det vi sa"
Att lyssna på sina nära och kära är något jag verkligen ska börja göra. Är trött på att bli huggen i ryggen och anklagad för saker jag defentift inte gjort. Men som min mormor alltid säger
" sanningen kommer alltid flyta upp till ytan till slut"
Och då får vi se vem det var som faktiskt var falsk och opålitlig...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Är så glad och så lycklig att jag har dig i mitt liv, utan dig hade allt inte vart desamma.
Tillsammans står vi alltid starka!
Folk kan prata om oss i begynelser, men vi kommer alltid vara dom som står kvar.
Jag älskar dig nu och för alltid Patrik.